Fängelsebyxor på Eric Saade.

Nu är det sommar och benen vill komma ut och lufta sig. Jag fick ett par kortbyxor på jobbet. På vårt jobb får vi ha det till skillnad från Materialmännen. Men å andra sidan sett ser vi ut därefter också. Jag tog på mig dessa och konstaterade att jag såg inte klok ut. Byxorna var sydda för en med stor rumpa och välmusklade ben. Som tyvärr inte jag är utrustad med. Jag liknar mest en välgödd stare, smala ben och kalaskula.
Just nu pågår ett norskt underhållningsprogram på TV, liknar Allsång på Skansen. Fantastiskt roligt att se och höra Herman Hermits igen. Men värre är det att se Eric Saade iklädd fängelsebyxor. Kan inte förstå mig på detta mode. Får krupp när jag ser det. Gällivarehäng med halva byhålan synlig och flaggan på halv stång. Minns en gång då jag kom till Ulricehamn med postbilen. En av tjejerna på bryggan, som arbetade med paketutkörning vänder rumpan åt mig och visade hela byhålan när hon böjde sig ner. Jag till och med såg att hon hade stringtrosa. Jag fick gå in i skuffen och hålla mig i spännremmarna för att inte gå i taket. Jag trodde inte mina ögon. Dålig representant för posten, tycker jag.
Om ni undrar varför jag kallar det för fängelsebyxor så har jag hört att det bara finns one size på fängelserna och det verkar vara så utanför murarna också. Har sett vissa grabbar som går så bredbent för att hålla upp byxorna så att det ser ut som om de har gjort på sig.
Jag hörde på radion härom natten att de kollar hur den svenske mannen klär sig. Då gnälldes det om shorts inte var okey för några år sedan. Nu är de godkända, men däremot inte byxor som slutar nedanför knäet. Det senare hade jag tänkt att göra av mina postenbyxor för det tycker jag ser bättre ut än shorts, åtminstone på mig. Och klart bättre än fängelsebyxor.
http://blogg.loopia.se/2011/06/15/ar-din-blogg-vard-en-ipod/

Vem har en kaka över?

Jag känner att jag måste säga nåt. Några av Snuttalisas vänner har saknat mig. Sena kvällar, mycket festligheter och jobb har satt käppar i hjulet. Åskar har hållit igång också. Vad mer kan jag skylla på?
Annars är jag på  mitt vanliga aggressiva humör i trafiken. Där finns så mycket som är i vägen. Turistsniglarna lägger vägen under sig, blinkar åt höger och svänger sedan vänster. De är inte kloka. Undrar om körkortet följer med husvagnen som extra tillbehör.
Igår blev jag fångad på bild av lagen. Kameran satt gömd i en stolpe. Själv satt jag i helt andra tankar när blixten slog till. Sånt straffar sig genast. Jag läxade upp mig själv med väl valda ordalag och det var den dagsförtjänsten. Nu blir det inga sötebrödsdagar och jag får dra ner på bakverken. Kanske kan jag börja baka själv. Men då får jag väl hustrun på mig. Kakbidrag sökes!

Rut går i tjänst

Trots värme och mycket jobb är jag här igen.
Dagens första uppgift var att testa Rutan. Hon får hålla sig utomhus tills hon har bevisat vad hon går för. Jag kopplar in henne med en provisorisk vattenslang och ström från snickarboden. Avloppet ordnade jag i en 25-liters plastdunk. Första omgången diskade inte Rutan sig ren, så jag gick in efter diskmedel. Tog flaskan som stod på diskbänken och slog i lite i Rutan. Ja, lite beror väl på vem som bedömer, men för mig var det verkligen lite. Förstod att något blivit fel när det började fara omkring såpbubblor i hela trädgården. Jag fick gå i lära om hur en diskmaskin fungerar. Det tog några körningar innan Rut slutade blåsa bubblor. Grannen undrade säkert vad det var som kom flygande i luften.

Efter en stund var Rutan klar och det var dags för nästa omgång. Tänkte testa med filtret från köksfläkten. Fixade hon det får hon godkänt. Så här skulle jag kunna diska jämt. Det är behagligt att sitta och gunga i vinden medan Rutan gör jobbet. Härliga tider, strålande tider.
Nästa projekt var en sten, som sticker upp lite och som jag alltid kör på med gräsklipparen. Efter middagen kände jag på stenen med spett och stor påk. Den var inte att leka med. Men skam den som ger sig. På den igen så att svetten lackade. Flugorna anföll irriterat och jag fick några tjuvnyp av en blinning. Jag backade intill bilen och fäste en lina, vips var stenen uppe. Vilket hål det blev! Stenen fick stå kvar, fast på höjden. Det är vad Snuttalisa kallar för installation. Hon kom som ett skott och la sin näsa i, nu skulle det planteras blommor. Aldrig får man som man vill, bara slit och släp.

 

Jag satte på mig hörlurarna och skruvade på radion. Men en bestämd min visade jag att Snutten hade något viktigt på gång. Och så lommade jag iväg mot snickarboden innan hon hann lägga ut texten om nya projekt.