Larmet går!

Idag fick jag sitta i min drömbil, en sprillans ny Morgan. Taket monterades ner och därefter lyckades jag åla mig in i bilen. Där satt jag som i ett skruvstäd i det närmaste direkt på golvet. vilken känsla! Den gröna skiftningen i mitt ansikte var ren skär avundsjuka.

Efter denna upplevelse åt vi en underbar påsklunch i goda vänners lag. Mätta och goda återvände jag och hustrun hem. Den senare skulle jobba och jag hade lovat att hämta två fjärdedels Björnliga på dagis. Väl där träffade jag resten av Björnligan som också vilje följa med. Men det blir tre som följer med hem till sonens och sonhustruns hus.
Tilda tjatar om att hon är hungrig. Casper kom på efterkälken dragandes en pinne i gruset och Saga ville gå själv. Äntligen framme öppnar jag dörren, slår koden till larmet. Ett bekant pipande hörs, men slutar inte. Gör ett nytt försök med koden. Då går larmet. Det hördes över hela kvarteret. Jag sliter upp telefonen och ringer till min son. Där var det upptaget. Skriker åt två barn som står i hallen och håller för öronen. Vänder mig om och den lilla norpan är försvunnen. Ber Thilda leta rätt på Saga. Ringer igen, fortfarande upptaget. Pulsen slår och svetten lackar. Hur fixar jag detta? En telefonsignal ljuder inifrån huset. Försöker lokalisera var telefonen befinner sig. Hittar en lur, som är stendöd. Det ringer fortfarande. Springer runt och letar efter en annan telefon. Thilda kommer in och undrar vad jag har för mig. Hon ser genast en telefon som ligger i soffan. Jag nappar åt mig och trycker på lur, lika död som den första jag fann. I det här läget upptäcker jag att jag inte fått med mig några glasögon. Försöker med min egen telefon igen, men nu fungerar inte den. Thilda erbjuder sin. Fortfrande upptaget hos sonen. Ringer dottern tillika Thildas mamma. Hon svarar samtidigt som det åter är liv i min telefon som skräller från fickan. Avslutar det samtalet för att ta nästa. Nu är det sonen som suckande undrar vad jag har för mig, han hade fått samtal från Securitas. Larmet tystnar äntligen, men nu är Björnligan väck. De återfinns i sandlådan.
De två minsta får äntligen sin mat och Thilda letar efter något att sätta tänderna i. När hon stänger kylskåpsdörren kommer en flaska nedfarande. Den landade på bänken med en smäll, som får oss alla att hoppa högt. Skummet yr och en härlig öldoft sprider sig i köket. Jag var färdig att kasta in handduken. Tack och lov för Emil och Griseknoen. Lugnet är återställt.