Sen var det där med att starta. Jag fjäskade med ny olja och ny bensin, men Stiga verkade inte vaken. Efter upprepade drag i startsnöret lessnade jag och gick därifrån. Bättre att promenera sig trött än att tjura med Stiga.
Vinkande med vit flagg när hustrun ville ut och gå. Hängde kameran på axeln, man vet ju aldrig vad som kan komma i ens väg. Och något kom i vår väg. Familjen älg dök upp i skogsbrynet.
Visserligen inte levande, men mycket verklighetstrogna. En ganska lugn och händelsefattig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar