Världens bästa grundkondition

Nu hade jag allt funderat ut det. Socker och mjölk till kaffet smugglade jag med mig hemifrån. Allt för att slippa trakasserier på jobbet. Men det blev inte som jag hade tänkt mig. När jag skulle rikta in termosen under munstycket på kaffeautomaten var det något som gick snett. Allt det varma vattnet rann utanför och brände mig på fingrarna. Så jag fick slå ut min hemmagjorda grogg på socker och mjölk. Gjorde om försöket och misslyckades igen. Mer varmvatten på fingrarna och inget i termosen. Tredje gången gillt, kaffe, mjölk och socker i termosen.
En varm sommardag förra året skulle jag visa mig på styva linan och cykla till jobbet. Det är lite drygt 13 kilometer. Cykeln jag valde var inte den lämpligaste. Grova däck gjorde den tungjobbad. Jag slet i mitt anletes svett. Och växlade med allt som gick att växla med. Ingenting hjälpte, jag fick till och med trampa i nerförsbackarna. När jag kommit halvvägs kände jag inte kepsen på huvudet längre och vänster arm hade domnat bort. Vart hade min grundkondition tagit vägen? Den som alltid stått mig bi. Klockan gick och arbetstiden närmade sig. Till slut gav jag upp. Hämtade andan i fem minuter och konstaterade att jag måste ha hjälp att komma till jobbet. Ringde sonen och bad honom komma och plocka upp mig. Naturligtvis möttes jag av glada tillrop, friskt vågat, hälften kommit.

Nu sitter jag här och väntar på att få upprättelse. Den ska bort. En annons på Blocket har gjort susen. Snart är första spekulanten på plats. Jag hoppas innerligt att hon är mer vältränad än jag.