Trots den fina dagen var jag inte på humör och det upptäckte hustrun så fort vi träffades på kvällen. Jag försökte påskina att en förkylning var på gång, men hon envisades med att hon hade suttit i bilen hela dagen och var tvungen att ta en promenad. Naturligtvis tyckte hon att jag också skulle röra på mig. Först tog jag till en hostattack och därefter testade jag min häl. Men den ställde förstås inte upp. Så det var bara att bita i det sura äpplet och följa med. Efter ett hundratal meter tyckte jag att det blåste kallt och förslog en kortare runda. Hustrun vägrade fälla ut vänster blinkers och fortsatte rakt fram. Så jag fick snällt hänga på. I tankarna tröstade jag mig med planen att få kurera mig med en Grants.
Vi konstaterade att försommaren har kommit tidigt i år. Både ängabollar och liljekonvaljer blommar för fullt. Och när vi kom hem hade dammen bakom vårt hus invanderats. Där simmade en andmamma med massor av ungar. Jag försökte räkna, men det var nästan stört omöjligt. De simmade om varandra och fram och tillbaka. Uppskattningsvis var de så många som femton. Alla skulle upp på den lilla grästuvan som är mitt i dammen. Mamma and bredde ut sina vingar över ungarna. Kanske förberedde dom sig för natten.
Hustrun hade rätt igen. Promenaden gjorde susen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar