Idag är det annandag påsk och slutet på ledigheten. Bara denna dagen också sedan kan man smita undan på jobbet. Då har inte Snuttalisa någon koll på vad jag stoppar i mig för gott. Jag har hållit mig undan hos sonen. Vi håller på att inreda en vindsvåning. Den har varit inredd innan, men den var i behov av ny isolering. Detta har dragit med sig diverse smällar bland annat sådana i huvudet. Vi har satt golvplank i taket. Det var faktiskt tänkt så. Att hålla armarna ovanför öronen är inte det lättaste. Vissa plankor var vresiga alla redan när de lämnade sågen. Spont och not som ska föras samman var så trånga att man kunde misstänka att Lanefelt satt där och knep. Skruvar som inte satt kvar på bitsen fick sonen att gå i taket. En och annan planka vägrade sitta där den skulle och vände tillbaka ner rakt i huvudet på mig, förstås. Orden som haglade omkring oss är inte lämpliga att sätta på pränt, man vet ju aldrig vem som läser dessa rader.
Fram på sena eftermiddagen ringde hustrun och undrade när jag tänkte komma hem. Hon påstod sig ha saknat mig. Ville väl ha sällskap på promenaden och inget annat. Men min häl ställer upp för mig så hon fick gå ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar