Inte sista ordet.

En underbar morgon. Solen var på väg upp, humöret var på topp och klockan var bara halv fyra. Men kroppen kändes allt annat än toppen. Att komma in i lastbilen var en sak, men att komma ur var en helt annan sak. Efter några mil så låste sig kroppen i sittande ställning. Bästa sättet att räta på den är att hålla kvar i ratten med ena handen och ta tag i instigningshandtaget med en andra. Sedan är det bara att låta det skröpliga ramla ur hytten. Förhoppningsvis blir man stående på fötterna. Efter en tre, fyra gånger går det riktigt bra. Avlastningen går bättre för då kan jag använda "pensionärsliften".
På ett av kontoren träffade en yngre dam och nyfiken som jag är frågade jag efter hennes ålder. Ja, jag vet det olämpliga i detta. Hon svarade snällt att hon var 21 år gammal. Då gjorde jag mig lustig med kommentaren "det är ju ett kortspel". Hon kontrade blixtsnabbt med "att det är skitgubbe också".
Hemma hade jag några små jobb som skulle göras. Bland annat skulle taket ovanför ytterdörren bort och en bänk skulle skruvas ihop. Till detta behövde jag ett antal verktyg. Än hur många gånger jag än gick till snickarboden fick jag inte med mig de verktyg som erfordrades. Då satte jag mig istället ner med en kopp kaffe och en macka. Dagen fick tas som den kom.

Den avslutades med en fin fångst i parasollet.