Återigen en fin morgon. Det är väl inte sommaren som passerar, man kan ju aldrig veta. Färden gick mot Kisa och Åtvidaberg. Vidunderlig utsikt över spegelblanka sjöar. Jag stannade vi en av dem och intog en kopp kaffe och mina mackor. Så här skulle det vara jämt och jag har fortfarande socker i kaffet. Funderade över var jag skulle kunna hålla mig undan idag för att kunna njuta av det fina vädret. Får väl ta och titta in på Materialmännen när jag ändå kör förbi. Där kan lösningen till ett av mina dåliga samveten finnas. Och det gjorde det oturligt nog. Men som tur är har jag inget takräcke på bilen och ingen släpkärra tillgänglig. Trodde att jag skulle klara mig den här gången också.
Tillbaka på åkeriet fick jag syn på sonens bil med släpkärra. Kanske skulle jag trots allt utnyttja situationen. Om jag köper materialet och lägger det på en av åkeriets bilar som kör förbi Materialmännen under eftermiddagen och sedan placerar mina grejor på sonens släpkärra. Då måste han alltså köra hem hela härligheten till mig. Jag kom lindrigt undan samt fick pluspoäng hos hustrun. Dessa planer har pågått i tre år, så hon var verkligen förvånad.
Jag hade mycket i huvudet när jag var på väg hem. Ringde min äkta hälft när jag stannade för rött vid stoppljusen. Samtidigt som jag säger till henne att jag är på väg hem får jag kortslutning i hjärnkontoret. Jag lägger i ettan och kör iväg mot rött. Gissa om jag skämdes som en hund, alla tittade. Gasen i botten och fort därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar