Toffelhjälte

Min sängkompis påstår att jag går i sömnen, men det går jag inte på. Visserligen har jag påbrå både från min far och farfar. Jag har hört berättas om min farfar som gick balansgång på ett balkongräcke. Min far stod och tittade på och vågade inte väcka honom. En annan gång hade farfar varit ute och kupat potatis mitt i natten. Men det ville han inte erkänna. Beviset fanns i sängen i form av jord mellan lakanen.
Min far gick också i sömnen. Han var med i hemvärnet och hade därför ett gevär hemma. Det kunde hända att min mor hörde honom på nätterna när han var uppe och stökade med sitt vapen. Turligt nog var det inte laddat, för då vet man inte vad som kunde ha hänt. En morgon hittade mor honom sittandes på farstubron med bössan i knäet och hemvärnsrocken på sig. Då hade han fått för sig att det var krig.
Min bror tillhör också sömngångarnas skara. En gång gick han in till vår syster och kröp ner jämte henne i sängen. Hon vaknade med ett skrik, så han fick bråttom därifrån. Å andra sidan levde hon själv rövare på nätterna. Högt  och ljudligt skällde hon på sina pojkvänner, både dåvarande och nuvarande.
Själv har jag enligt hustrun klivit ur min säng, tagit på mig mina tofflor och sedan traskat runt sängen. När jag kom till hennes sida tog jag av mig tofflorna, kröp rakt över henne och ner under mitt täcke igen. Som bevis hade hon mina tofflor som stod på golvet nedanför hennes säng. Själv skyller jag på en av katterna, som måste ha lekt med tofflorna.