Tillbaka på jobbet. Kändes som om jag haft en lång semester, men det var bara en vecka. Men allt gick som förväntat. När jag stod vi kaffeautomaten för att fylla min termos och diskret stoppade i två sockerbitar hörde jag någon bakom ryggen som hotade med att skvallra.
Dagens matlåda var en Ola-variant tillagad av hustrun. Innehållet var enligt min mening magert, men välsmakande. Tur att jag försåg mig med ett bakverk annars hade jag inte överlevt till kvällen. Efter jobbet blev det gemensam matshopping med hustrun. Där försäkrade jag mig om en riktig köttbit till morgondagens matlåda. Snuttalisas närvaro begränsade mina möjligheter till olämpliga utsvävningar. När vi närmade oss kassorna var köerna låååånga. Och det gick väldigt långsamt. Jag studerade mina kögrannar och deras kaloristinna varuvagnar. Snuttalisa såg mäkta belåten ut över varorna i vår korg, vars innehåll såg ut som om vi hade kaninfarm. Vi närmade oss målet under pust och stön. När vi var nästan framme föreslår jag att vi går och ställer oss längst bak i kön igen. Jag tänkte det som en bra träning för tålamodet. Den blick jag fick av henne sa mig att hon i det ögonblicket hade kunnat sälja mig billigt som utgående charkvara i kyldisken. Så det får jag testa en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar