Gubben i månen tittade in till mig i natt och gjorde tillvaron ljus. Omöjligt att somna om. Klockan var halv tre. Hustrun sov hårt som vanligt. Hon skulle säkert inte märka om jag smög upp och hämtade min telefon. Tänkte lyssna en stund på radio. Ficklampan som jag har till hands klarar jag mig inte utan, man vet ju aldrig hur många svansar som ligger i ens väg. Efter några jamanden och diverse ut och insläpp kröp jag ner igen.
Ett par timmar senare ringer klockan. Nu är det blåljus på, svärmor ska levereras till sjuka huset och själv ska jag till tandläkaren. Allt var gott och väl ända tills vi nådde fram till entrén. Där skulle jag hämta en rullstol. Jag blev lite konfunderad när jag såg storleken på dem. De verkade vara avsedda för Twiggy allihop. Jag tog med ett decimeterbrett ekipage till receptionen och satte upp en frågande min. Kvinnan bakom disken kom fram och sparkade omkull rullstolen, reste upp den och fällde ut densamma. "Så gör alltid jag" var hennes enda kommentar.
Plockade i svärmor i stolen och satte fart genom foajén. Den oranga vimpeln vajade framför min näsa och rullstolen vinglade än hit och än dit när vi kryssade oss fram bland alla människor. De trodde säkert att de var utsatta för pensionärsjävlarna från TV. Svärmor pekade ömsom vänster och ömsom höger. Upp med hissen åtta våningar och vi var fel. Ner igen och gasen i botten mot nästa hiss. Svärmor pekar, jag kör och vimpeln vajar. Upp igen åtta våningar och nu var vi rätt. Äntligen kunde jag leverera.
Allt gick väl hos tandläkaren. Nu börjar min semester som varar ända till påska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar