Nu sitter jag här i soffan och tittar på TV tillsammans med hustrun, som hade laddat inför kvällens Anna Skipper. Men det sket sig redan i starten. Ominstallationen av kanal 4+ hade blivit bortglömd. Detta skulle gjorts när vi hade besök av den mer tekniskt kunniga yngre generationen förra helgen. Mitt tekniska kunnande sträcker sig till att byta kanal. Och inte alltid ens det. Utan glasögon kan allting hända. Då stämmer inte en enda kanal, trots att jag trycker flera gånger och till och med dubbelklickar. Med text över hela rutan svär jag ve och förbannelse. Provar alla kontrollerna igen i tur och ordning. Då infinner sig sanningen, i min hand befinner sig telefonen. För säkerhets skull säger jag "hallå" om jag skulle ringt upp någon. Jag vill ju inte vara ofin och ringa upp folk utan anledning. Skulle det vara någon i andra ändan kan jag alltid fråga hur det går för Anna Skipper.
Vanligtvis älskar jag att hoppa mellan kanalerna. Vill gärna se tre program samtidigt. Vad ska man ha programtablåer till när man snabbt kan bläddra från 1 till 99? Förstår inte att hustrun blir så irriterad. Jag vill ju bara inte missa några nyhetsprogram. Hustrun envisas med att det måste räcka med att se en nyhetssändning. Men man vet ju aldrig när det händer något nytt.
Det var lättare förr när det bara fanns två kanaler och fjärrkontrollen bestod av ett kvastskaft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar